Besök hos morfar

Jag och mamma åkte på besök till morfar som tillfälligt bor på äldreboendet Tallåsen. På tisdag skall han få åka hem till sin lägenhet igen, något som vi har blandade känslor över. Dels så är det skönt att morfar slipper den stämpel man får om man bor på äldreboende vilken handlar om att man på nåt sätt, hur skall jag uttrycka det, inte ger upp kanske, men viker sig i kampen mot åldrandet. Jag saknar tiden då min morfar och jag gick ut i skogen och gjorde vattenpistoler och visselpipor av rönnen då den våta vår-saven gjorde dess bark lättarbetad. Men gällande äldreboendet så vet vi väl egentligen att morfar inte längre kan ta hand om sig själv och personal runtomkring honom skulle innebära en ökad säkerhet och trygghet.

Jag och mamma gick in i det hus där morfar i skrivande stund bor och vek av runt hörnet där det stod Johannes. Vi fann min 85 åriga morfar liggande på rygg i sin säng och visslade tyst för sig själv. Vilken fantastisk man han är. Finns ingen som han och kommer aldrig någonsin göra det heller. Samtidigt känner jag sorg när jag tänker på min morfar, denna stolta friska man som följt mig i alla år, eller rättare sagt, i vars fotspår jag alltid velat följa. En frisk fläkt i alla sammanhang och med en charm utan dess like. Trots att hans minne är så dåligt att han inte kan komma ihåg vad han gjorde dagen innan så finns det vissa saker som fastnar fast det bara passerat snabbt under samtalet, min träning och mitt tävlande är några av de saker som morfars minne väljer att inte sålla bort. Flera samtal har han börjat med "du va iväg någonstans va?" när jag varit iväg å tävlat.

Min och morfars relation är väldigt stark och han är bland det bästa jag vet.

Så, det kändes bra att slå ett slag för min underbara morfar. Hoppas att han stannar hos mig länge till.

Hejsvejs